Klass 9A...
"Det är bara att gå in och vara sig själv".
Men det är ju en smärtsam erfarenhet för de flesta av oss att det inte räcker. Lärare som ska hantera 20-30 elever samtidigt i grupp måste också vara professionella i sitt ledarskap.
Det är bra att avsaknaden av ledarutbildning i lärarutbildningarna kommer i dagen så att man kan åtgärda det. Men lösningen kan ju inte ligga i att avskeda alla de lärare som inte fick någon utbildning i ämnet och som upplever sig ha brister i detta avseende. Istället måste man ge dem möjlighet att förbättra sin ledarkompetens.
En del människor är födda ledare och de behöver inte bry sig, liksom Stavros tror jag. Vi andra försöker att lära oss på egen hand lite vart efter, av kloka kollegor. Men det skulle naturligtvis också behövas formella utbildningar och andra insatser i ett brett perspektiv.
- Lärarutbildningarna skulle kunna erbjuda typ 5-poängskurser i ledarskap
- Coachutbildning för de lärare som är dokumenterat duktiga ledare och som den enskilda skolan vill satsa på som handledare för kollegor.
- Nedsättning i tjänstgöring + extra lönepåslag för lärare som kan tänka sig att coacha kollegor till stärkt ledarroll.
- Metoden med videofilming som hjälpmedel (minns inte vad den heter) för att utveckla praktisk lärarkompetens i ett arbetslag, borde lärare kunna utbildas till att använda sig av kontinuerligt så att det inte bara blir "projekt". Det är himla nyttigt, jag har testat. (Och skolforskaren Hattie rekommenderar den i sin gigantiska globala undersökning om vad som gör en skola bra. )
- Avsatt tid för lärare att lära av varandra, stötta varandra i arbetslag hela tiden i vardagsarbetet. Om inte den tiden finns riskerar lärarjobbet att återigen bli det ensamarbete det var förr, då var och en stängde sin dörr. All gemensam tid i det egna arbetslaget får inte ockuperas uppifrån av kvalitetsutvärderingsplaneeländet (som Sveriges alla lärare tycks hålla på med), ett elände som ofta är utformat på ett sätt som gör det i stort sett oanvändbart som verktyg i det verkliga jobbet. Kvalitetsarbetet som är på riktigt är viktigt men det sker liksom vid sidan om de officiella pappersluntorna.
- Mentorskap för nya lärare och ett slags AT-år att börja med. Och det borde även följa med lärare som inte direkt kan gå in i en fast tjänst utan vikarierar. Vikarien om någon behöver mentor och de eleverna som har en vikarie behöver också få en bra undervisning.
Detta är bara några idéer, det finns säkert fler. Och nu när ledarskap kommer i ropet så kommer också ett antal fristående utbildningsföretag att tjäna kulor på att erbjuda sig fixa alla problem i den här vägen på ett par studiedagar, mot en rundlig avgift. Men det får vi hoppas att kommunerna inte går på. Såna där snabbfix tenderar att bli utanpåverk som rinner ut i sanden. De tjänar mest som dimridå att lägga ut för godtrogna kommunala skolpolitiker.
Rektorsrollen bör också få ett annat fokus. Just nu tycks det jobbet vara ett vd-jobb med tyngdpunkt på ekonomi och avtal. Hur vore det om rektor enbart var den PEDAGOGISKA LEDAREN? Många mindre lyckade pedagoger ger upp undervisandet och väljer att bli byråkrater (rektorer) med högre lön. Andra rektorer saknar helt lärarutbildning. Här tror jag det behövs ett paradigmskifte! Tänk dig Stavros eller Gunilla som rektorer. Visst skulle det vara utmärkt?
Det är otroligt viktigt att ge lärarna rätt verktyg. Ibland skulle jag önska att det till viss del fanns ett personlighetstest med i utbildningen. Det är inte alla lärare som passar att arbeta med utbildning. De kanske har kompetensen inom ämnena. Men vad hjälper det när de inte är pedagoger eller ens medmänniskor? Det här rör sig ju om en liten del av alla bra lärare vi har. Men det är synd om de elever som råkar ut för dem... Tack för intressant inlägg! Kramar...
Mycket kloka ord och nog har du rätt i det där med att ledarskapsutbildning verkligen är viktig. En bra mentor när man är nyexad är också väldigt bra, det hade jag och det var jätteskönt. Mentorer var nog inte uppfunna då, men hon var det ändå!
Detta läsår är kvalitetsutvärderigsblablablaet är en droppe i havet i år jämfört med allt annat vi fått i uppdrag att läsa, lära, skriva och lämna in. Vi är överhopade och urtrötta. Jag har börjat räkna ner och det trodde jag aldrig jag skulle göra.
många bra ideer du skriver om här ,tyvärr är det ju alltid pengar som styr det bästa vore mindre antal elever i klasserna,
ha en trevlig dag
Jag har pingat till din blogg, men det dyker inte upp här.
Alla: En del åtgärder kostar pengar men ganska mycket går att göra ändå. Ledarskapet i skolan är viktigt, även det ledarskap som utövas av rektorer förstås. Det har också blivit ett yrke i strykklass, med uruselt dåligt betalt. De har ofta en lön obetydligt över de högst avlönade lärarna. Därmed är det numera svårt att rekrytera lärare till jobbet, man får gå utanför den kretsen. Det behöver inte vara fel men det är nog en fördel om det i en rektorsgrupp ändå finns personer som har lärarutbildning och har jobbat som lärare.
Obligatoriskt mentorskap och AT- år vore nog bra att ha för alla nya lärare, även om de bara jobbar som vikarier, vilket är vanligt den första tiden.
Jag rationaliserar allt skrivande som vi tvingas lämna in till det jag kallar kvalitetsutvärderingsplaneeländet. Det kommer uppifrån frågor som ska svaras på och jag orkar inte hålla ordning på för vem, vad de syftar till och varför de ska göras. Ibland är det bakåttänk och ibland framåttänk, men meningslöst så länge vi sitter och försöker tänka ut en slags minsta gemensamma nämnare som vi egentligen inte har. Varje klass är sin egen värld, kan vara himmel eller helvet.
Jag har endast sett något av avsnitten av klass 9A. Ledarskapet och lärarens auktoritet hänger ihop och det vet vi nog alla som varit elever hur olika lärares auktoritet och förmåga att fånga intresset är avgörande för hur kul ett ämne upplevs.