Inga Magnusson

...kallades den här alltid  i mitt föräldrahem. Det var arvegods från min farfar och farmor. Farmor Matilda hade en syster vid namn Anna. Anna emigrerade till Amerika i slutet på 1800 - talet som så många andra i Småland. Min farmor saknade sin syster alldeles oerhört mycket och åkte över för att hälsa på henne under ett års tid, för att träffa hennes barn och man nya familj. Där lärde sig farmor Matilda konsten att göra hårkonst, prydnadsföremål av hår. Hårblomman här ovan gjorde farmor till största delen i USA under det året. Hon tog den med sig hem och fortsatte lite med den vid hemkomsten.

Hårkonsten härstammar från den karga trakten Våmhus i Dalarna. Det var en bygd med dåliga utkomstmöjligheter. Under den tid av året när det inte var så mycket att göra i jordbruket vandrade kvinnorna till fots den långa vägen till Stockholm för att inneboende hos rika familjer tillverka smycken och andra prydnadsföremål av hår från värdfamiljen. Pengarna de tjänade på detta togs med när de vandrade hemåt igen. Det var straff på att lära ut hårkonsten till någon annan än kvinnorna i byn, därför blev kunskapen om hårkonst begränsad till hårkullorna från Våmhus. 

Hur kunde då min farmor lära sig detta med hårkonst? Jag vet ärligt talat inte. Men jag vet att hennes syster Anna var gift med en dalmas. Anna kom att heta Wesserling i efternamn. Mannen  kan alltså mycket väl ha haft en emigrerad mamma eller en syster som var hårkulla.  Anna hade flera barn, men jag vet bara om Hazel som gifte sig Kelly i efternamn och Edna som gifte sig Olson (eller Olsen). Det var Edna som slog igen bildörren så olyckligt så att Anna fick en skada i handen som hon dog av, men då  i hög ålder. Hon var dock väldigt pigg långt upp i ålder och reste mycket i USA för att se sig omkring. Hon blev änka tidigt.

Hur hamnade jag nu här då? Jo, idag har jag mycket försiktigt putsat glasrutan på hårblomman, både innan och utan. Och jag har oändligt varsamt lagt slöjan i blöt för att göra ren den i tvålvatten. Det händer inte varje år kan jag säga, jag är jätterädd om den. Den måste vara sedan slutet av 1800-talet, liksom hårblomman. Min farmor fick sitt första barn i laga tid efter bröllopet 22 maj 1897. Hårblomman gjorde hon till åminnelse av  bröllopsdagen. Det gula i mitten i blommorna är från hennes brudbukett ( det röda i blommorna är tyg). Och slöjan som hänger över alltså en en del av hennes brudslöja (eller hela?) Jag vet inte hur brudslöjor såg ut i slutet på 1800-talet. Något är skrivet på torkade blad som jag antar också är från brudbuketten. Det står ett bibelord tror jag. Familjen var djupt troende, tillhörde svenska kyrkan och stod nära prästen i församlingen.



Efter hemkomsten  gjorde hon inga hårblommor mer men det sattes in hår som inte var bearbetat. Längst upp till vänster finns lite hår från mig. Det är lite ljusare från när jag var liten och lite mörkare från när jag var tonåring. Min brors hår finns också med, lite lockigt ljust bredvid 5:an tror jag. Men det mesta, det som är blommor är alltså från  släktingar i USA i slutet av 1800-talet.





Själva hårblomman är alltså 50 - 60 cm från sida till sida, monterad på tyg uppspänt i en trälåda med glaslucka så att det inte ska bli dammigt antar jag. Slöjan ska hänga lite så där på trevkvart ovanpå. Skulle väl inte jag ha valt men så har den alltid hängt, i min farmors hem och i min pappas hem uppe i ett hörn, förankrad i taket och i väggen. Jag har den stående uppe i bokhyllan.