Andreas Cervenka ...
... på SvD skriver om ekonomi och politik. Han är spännande att läsa, för i hans texter finns inte bara vanliga analyser av dagsläget utan också nytänk helt utanför mainstream. A.C. tänker själv. Dagen före julaftonen skriver han om den gigantiska julklapp det innebär att vi, via ECB, nu återigen räddar det internationella banksystemet för att förhindra något som vi förställer oss ännu värre.
Cervenka: "När Europeiska centralbanken ECB tidigare i veckan lät 500 snälla banker låna 489 miljarder euro till tomteräntan 1 procent under tre år kan det mycket väl vara den största presenten i mänsklighetens historia."
Men det kan vara helt onödigt menar amerikanska forskare. Istället för att rädda bankerna med jättekapital kan man gå in och rädda bankkunderna så att de kan fortsätta betala på sina lån och därmed hålla hjulen snurrande. Och det skulle bara behöva kosta en tiondel av vad det kostar att rädda bankerna.
http://blog.svd.se/bors/2011/12/23/klart-idag-bankraddningarna-onodiga/?adapt_wid=sc_svd_w1&adapt_group=2&adapt_ma=188&adapt_mp=0.6&fcId=2
Intressant aspekt i ljuset av att Europa nu står inför att införa ett gigantiskt bidragssystem med framtida kontinuerliga transfereringar från länder (=skattebetalare) till banker. Vi vanliga dödliga ska alltså göda bankerna, inte bara med ett omotiverat stort räntegap (skillnaden mellan inlåningsränta och utlåningsränt), utan också genom bidrag som är satta i system.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/pakten-raddar-knappast-euron_6731519.svd
Det är numera vi som ska ta ansvar för att de europeiska bankerna överlever både goda och dåliga tider, inte bankerna själva. De kan fortsätta att skära guld med täljkniv när det går bra och sen får vi föda dem när det går dåligt. Och detta är nu satt i system - av bankerna själva i ohelig allians med maktlystna regeringar som har ett eget intresse i att fortsätta den lånekarusell som kan ge dem möjlighet att fortsätta köpa sig nya valsegrar.
Omsatt i ett privat microperspektiv så är det samma sak som om vi löntagare skulle välja att sätta sprätt på hela lönen och sen begära ekonomiska bidrag när räkningarna ska betalas. Och fortsätta med det månad efter månad.
Om jag nu ska nyansera min kritik så är de svenska bankerna förhållandevis väl kapitaliserade, dvs har hyfsat stabil bas och de senaste svenska regeringarna har valt att inte låta lån betala rundhänta vallöften. Men genom att nu gå med och bidra till krisfonderna så inrättar man sig ändå i systemet och våra surt förvärvade slantar får betala andra länders misstag.
Cervenka: "När Europeiska centralbanken ECB tidigare i veckan lät 500 snälla banker låna 489 miljarder euro till tomteräntan 1 procent under tre år kan det mycket väl vara den största presenten i mänsklighetens historia."
Men det kan vara helt onödigt menar amerikanska forskare. Istället för att rädda bankerna med jättekapital kan man gå in och rädda bankkunderna så att de kan fortsätta betala på sina lån och därmed hålla hjulen snurrande. Och det skulle bara behöva kosta en tiondel av vad det kostar att rädda bankerna.
http://blog.svd.se/bors/2011/12/23/klart-idag-bankraddningarna-onodiga/?adapt_wid=sc_svd_w1&adapt_group=2&adapt_ma=188&adapt_mp=0.6&fcId=2
Intressant aspekt i ljuset av att Europa nu står inför att införa ett gigantiskt bidragssystem med framtida kontinuerliga transfereringar från länder (=skattebetalare) till banker. Vi vanliga dödliga ska alltså göda bankerna, inte bara med ett omotiverat stort räntegap (skillnaden mellan inlåningsränta och utlåningsränt), utan också genom bidrag som är satta i system.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/pakten-raddar-knappast-euron_6731519.svd
Det är numera vi som ska ta ansvar för att de europeiska bankerna överlever både goda och dåliga tider, inte bankerna själva. De kan fortsätta att skära guld med täljkniv när det går bra och sen får vi föda dem när det går dåligt. Och detta är nu satt i system - av bankerna själva i ohelig allians med maktlystna regeringar som har ett eget intresse i att fortsätta den lånekarusell som kan ge dem möjlighet att fortsätta köpa sig nya valsegrar.
Omsatt i ett privat microperspektiv så är det samma sak som om vi löntagare skulle välja att sätta sprätt på hela lönen och sen begära ekonomiska bidrag när räkningarna ska betalas. Och fortsätta med det månad efter månad.
Om jag nu ska nyansera min kritik så är de svenska bankerna förhållandevis väl kapitaliserade, dvs har hyfsat stabil bas och de senaste svenska regeringarna har valt att inte låta lån betala rundhänta vallöften. Men genom att nu gå med och bidra till krisfonderna så inrättar man sig ändå i systemet och våra surt förvärvade slantar får betala andra länders misstag.
Kommentarer
Trackback