Bröllopet i Kyoto - LA-sonens!
Så här såg han ut när han var liten LA-sonen...
Sen flyttade han till Los Angeles och då såg det ut så här...
Här är sonen tillsammans med sin farbror här på Liane när han kom hem och hälsade på ibland.
Jaha och så gifter han sig i Kyoto då... Här är templet där paret vigdes. Men de gick inte in där och ingen annan heller, enbart prästen. Vigseln sker framför här, utomhus under ett tak. Religionen är shintobuddism, mer en filosofi än en religion kanske.
De manliga vännerna samlades i ett rum före vigsel för att dricka grönt te och lyssna på prästen som pratade. Brudens föräldrar kom också in och pratade en stund. Konversationen var på japanska med engelsk tolk.
Vid själva ceremonin så sitter brudparet här utanför templet, släkt och vänner bredvid.
Går in till vigselplatsen
Nedan är bilder från själva ceremonin
4-5 omgånger ska de dricka sake ur en liten skål. De första två gångerna vid varje tillfälle ska de bara låtsas dricka, för
att sedan dricka den tredje gången.
Bredvid sitter tre flöjtspelare som spelar typiskt japanskt.
Detta är prästen som leder det hela.
Den här mannen hjälpte till med ceremonin
Här är ringarna.
Sedan fick även familjemedlemmarna lite sake i såna här små skålar.'
Här häller hon i sake..
LA-sonen måste läsa ett långt stycke på japanska, han hade övat ordenligt innan
Här är det hela över och de unga tu ser lyckliga och lättade ut att allt gått bra.,
Fotografering med de närmaste anhöriga,( de närvarande inte jag då , snyft, snyft...!.)
På efterföljande fest på en restaurang i närheten så blev det lite tal förstås, god mat och gratulationer. Bruden hade då på sig en vacker vanlig västerländsk brudklänning med brudbukett. Det 'är inga bra bilder än så jag får vänta med det. Jag har alltså fotat av från videofilmen en hel del av bilderna här ovan eftersom vi inte har fått de riktiga bilderna än. Det var en proffsfotograf med som dokumenterade så vi får sedan.
Nu har de nygifta varit en vecka på Okinawa för lite semester, sedan åker sonen hem till Stockholm (kom hem dit idag söndag tror jag) och hans fru tillbaka till LA.
Mycket vackra bilder, förstår om det gör ont i mamma hjärtat....
Tänk att den lille blev en stor världsmedborgare på riktigt.
Så fina bilder, jag blev litet tårögd allt.
Men så när jag kom till familjeporträttet, då skrattade jag- tala om tripp trapp trull! :)
Intressant inlägg om sonens bröllopp i Japan.
Och kul att få se bilderna och så fina de är.
Kan tänka mig att du gärna hade velat varit där.
Men toppen att du i alla fall fick en videofilm.
Kram
Ska de bo i varsin storstad framöver eller pendla emellan? Ursäkta nyfikenheten men LA och Stockholm är ju inte nästgårds precis.
ÅHHH, så fantastiskt! Stackars dig som inte kunde vara med, men vilken tur att det finns så mycket olika sätt att dokumentera allt på idag. Fina bilder, vackert brudpar och jag blir nästan ordlös känner jag. Tänk vilken lycka att de bosätter sig i Sverige!
Ingrid: Mest lessen var jag nog dagen före bröllopet, när alla laddade och var förväntansfulla där borta och jag var inte med.
LL: Ja, det blev långt mer globalt av honom än man kunde tro, efter en uppväxt här ute på landet i vår lilla ankdamm i världen.
Anne: Tänkte jag inte på, men visst är det så!
Ingermaryissa: Vi har timmar av film så det känns nästan som om jag var med.
Blackout: När frun har fått ordning på alla papper, visum, arbetsttillstånd och så, så ska de bo i Stockholm. Sonen har köpt en lägenhet där som ska vara deras gemensamma bostad, åtminstone tills vidare.
Suss: Det tänkte jag på hela tiden; ok bröllopet i Japan men sen ska de bo i SVerige i alla fall.
Kul att se biderna, förstår att det gjorde ont i ditt hjärta att du inte var med där...
Sonen... hade han fått ordentliga genomgångar på hur bröllopet skulle gå till. Nervöst att gifta sig i sin egen kultur. Jag kan tänka mig det skulle vara jättenervöst att gifta sig på japanskt sätt, med seder man inte känner sig riktigt hemma med!?
Söta de är båda två. Vackert brudpar. Kul för er att de ska bo i Sverige.... hennes föräldrar tycker kanske inte det är lika kul.
Åh vad generöst av dig att bjuda på så fina bilder från din familj!! Din son och hans fru är verkligen tjusiga tillsammans! Jag är dessutom djupt imponerad av att din son vågade sig på (konststycket) att hålla tal/läsa på japanska, det hade nog jag dragit mig för trots att jag är förhållandevis oblyg.
Mia o Marie: Jag tycker ju att de är mycket söta förstås! Det där med att tala på japanska var nog inget val utan ett måste.