"Kritik av den negativa uppbyggligheten"

är en bok skriven av Stjernfelt o Thomsen.  Tips om den fick jag på Börjes konstblogg som har länk här bredvid. Jag har precis lyckats läsa ut den. Läsningen har blivit lite hackig och pågått sedan julhelgen, men den fick en förfärande aktualitet genom de här två, av Konstfack hyllade "konstverken"; damen som fejkade psykisk sjukdom och mannen som grisade ner en tunnelbanevagn.

Boken analyserar just detta med mekanismerna bakom hyllandet av förstörelse och negativism.  Och man tar fram de här tendenserna inom olika områden; musik, film, konst, utbildning osv.




Här är några citat ur boken:

"Det tas för givet att det viktigaste i konstnärens gärning inte är huruvida hon t.ex. skapat ett vackert , fult, tankeväckande, gripande, sublimt, meditativt träffande verk - utan huruvida hon brutit mot regler. Verket och dess egenskaper träder tillbaka till förmån för den rent negativa karakteristiken att bryta mot regler. "  Detta om konstnären Georgia O´Keefe, som beskrivs i stort sett enbart utifrån det faktum att hon brutit mot regler och detta gav henne ett erkännande och ett eget museum i Santa Fe.

"Varför har kriterierna för om konstverket är intressant eller ej istället ersatts av kriterier för om konstnären genom sitt liv brutit mot några regler? Det är denna undran som fått oss att skriva den här boken"


"Märkligt nog är den som uttalar den `överskridande`utsagan i regel inte medveten om att han därmed står tryggt och stadigt bland en uppsättning ofarliga och vedertagna normer. Tvärtom uppfattar han det som om han på så vis intar en radikal och farlig ytterposition, utanför varje form av konsensus, tydligen utan att märka att merparten av hela det övriga kulturlivet sedan länge befinner sig i samma position."

I boken tas också upp negativismen inom journalistiken, dvs att förakt lyser igen när man skriver om / intervjuar exempelvis politiker. Målet med intervjuer kan ofta vara att få vederbörande att göra bort sig, inte att belysa en frågeställning och här kan en del av politikerföraktet bottna.

Kolumninistens gärning beskrivs så här:
"Den allmänna kritikens negativism upphöjer skribenten till en aristokratposition, där han eller hon med örnens blick genomskådar allt och strör giftiga adjektiv omkring sig - men det är en position som uppnås helt gratis, utan verkligt tankearbete rörande det saken gäller. " 
Fast här medges att det finns lysande undantag som är väl insatta i det de skriver om.

Kommentarer
Postat av: Börje

Kul att du orkade läsa boken. Visst förklarar den en hel del egendomligheter, inte minst inom kulturlivet. Ensidig kritik, nedrivande och förstörelse som folkrörelse i stället för skapande, uppbygglighet och framtidstro. Hur har vi hamnat där?

Postat av: Inga M

Börje: Det är bra att se detta med sabotismen i ett vidare sammanhang, hur det hänger ihop med andra fenomen i vår tid. Fast från att se mönster så är ju steget långt till att idéhistoriskt begripa vad det beror på, alltså svaret på frågan hur vi hamnade där. Kanske måste jag börja läsa idéhistoria på allvar nu. Det har jag alltid tänkt göra någon gång i livet. Det skulle vara min ålderdoms karamell (om jag nu fortsätter att vara läs- och skrivkunnig några år till).

2009-02-22 @ 10:47:17
URL: http://inga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback