Inga Magnusson

Nu har jag dukat...

... för morgondagens äting tillsammans med de japanska gästerna. Det är min absoluta favvodukning; grov linneduk, dito servetter, Kostatallrikarna, keramikmuggarna från klostret i franska Taizee (står opp och ner) , gula duken från San Fransisco. Och så stenarna; koraller från Okinawa, flintsten från danska västkusten, sten från högsta punkten på Lianeskogen, bit av Berlinmuren, rundslipade stenar från Varberg, guldskimrande sten från guldgruvan i Harnäs, vit sten från Dalhalla. Ja, och några till. Det blir ljus också emellan och så tänkte jag gubben kunde ta hem några rönnbärskvistar när han går och släpper hund i morgon bitti. Det kan väl passa eller är jag helt färgblind?
 
Den gula muggen där ser ut att vara helt fel färg men det är är fel, irl så stämmer det rätt väl. Alla Taizeemuggarna är olika i färgen. 

HIMMEL, vad du kan! Hur vackert och genomtänkt som helst. Nu blev jag riktigt avundsjuk! Samtidigt har jag fått en konsult i smakfulla dukningar. Det här är inte den första jag imponeras av sen jag började läsa din blogg.

Hoppas det blir en underbar middag, men det är egentligen dumt att skriva så, för det vet jag att det blir!

Bordet är så smakfullt dukat, ÄLG-grytan vällagad och värdinnan på ett strålamde humör över att äntligen få krama om den nya delen av släkten på hemmaplan.



Det blir kanonbra!

Instämmer i övrigas kommentarer. Jag tycker också det är en väldigt vacker dukning och litet rönnbär sätter pricken över iet!



Lycka till med resten!

Fint! Rönnbärskvistarna gör säkert det hela ännu lite mer svenskt också.



Fnissar lite och tänker på den släta kopp pulverkaffe jag serverades vid första besöket hemma hos dotterns svärmor i somras! Vid köksbordet. Närmare? Nåja, jag hade rest i 18 timmar för att ta mig dit, absolut snabbaste förbindelsen. Mindre exotiskt? Nja, det beror precis på hur man jämför.