Fina blommor fick vi...
som undervisar i klass 1A. Och vi fick goda ord också och det värmde! Tack! Jobbet med barnen och föräldrar är himla mysigt.
Den här blomman var en ampel och den passade bra i min nyrenoverade hall, med smideskedja att hänga upp i.
Wow! Vilken fin blomma! Kramar...
Klistrar in samma svar som jag ger dig i min blogg.
"Inga: När jag läser din kommentar så kan jag inte låta bli att fundera över vad din bekant (lärarstudenten) lär sig nu om hon önskade att utbildningen lärde henne hur man undervisar.
Den lärarutbildningen som vi har idag ger nämligen precis just det: lärare som kan undervisa och som därutöver också har förmågan att lyfta sig själv en nivå och fundera över exakt vad det är som eleverna får ut av att vara i skolan, vilka angreppssätt som passar just den här eleven bäst och inte minst hur eleverna på bästa sätt ska kunna förberedas inför framtidens utmaningar (som ännu inte finns).
Visst kan även jag sakna de konkreta inslagen av metodik och till viss del tycker jag att alla kurser (i alla fall inom inriktningen och specialiseringen) borde innehålla inslag av metodik, men det kan aldrig ses som något bättre än didaktik eller ämnesstudier. Det är helt olika saker...
Tiden då lärare fick operativa instruktioner som skulle utföras efter en checklista är förbi. (Studenter som inte ser den utvecklingen kanske gör bäst i att hitta ett annat jobb...) Komplexiteten i yrket har ökat avsevärt sen sextio-, sjuttio-, åttio och nittiotalets olika innebörder av vad en lärare ska kunna och göra. Då måste rimligtvis också utbildningen bli mer komplex. En lärarutbildning likt den som Franke föreslår är en direkt tillbakagång till sextiotalets lärarutbildning där lärare tränades att bli robotar.
Sen tycker jag att det är smått beklämmande att Björklund och hans gelikar inte har vett att bilda sig en bild av skolan så som den är NU. Jag håller fullt med honom om att tiden då skolan skulle vara helt utan krav var uppåt väggarna galen. Men sjuttiotalets skola är INTE samma som den vi har idag. Skolan började gå emot en kombination av kravnivåeroch utrymme att växa på för länge länge sen."
//Killfröken
Killfröken: Metodiklärarna var länken mellan teori och praktik och en viktig sådan. De kunde balansera undervisningen om senaste forskningsrön och lägga in dem på en lämplig nivå, dvs "ta det till Er men med en nypa salt. Det kommer "nya sanningar" hela tiden." De kunde också knyta an till verkligheten hela tiden under utbildningen och de hade god kontakt med praktikplatserna.
Jag vet inte i vilken tid lärarstuderande fick en checklista med operativa instruktioner. Jag har i alla fall inte upplevt det under de 4 lärarutbildningar jag genomgått sedan 1972.
Jag tror inte heller att lärarutbildningen under 60-talet utbildade robotar. Den utbildning som då fanns för lågstadielärare var suverän vågar jag påstå. Man sysslade i två års tid med att faktiskt fördjupa sig i hur man kunde lära barn läsa och skriva och hantera den grundläggande matematiken. I de lärarutbildningar vi har haft sedan dess har man kunnat bli behörig för arbete med nybörjare i grundskolan utan att ha lärt sig något om läsinlärning. Så har vi då fått en rejäl sänkning av läsfärdigheten hos svenska elever sedan dess. Och jag är rädd att den kommer att sjunka drastiskt de närmsta åren då den generationen lärare småskollärare går i pension.
Jag är glad att Björklund och regeringen har uppmärksammat en rad problem som skolan brottas med just nu och erkänner dem. Det känns väl uppdaterat från min horisont.
Jättesnyggt!
Tack för besöket och ha en trevlig kväll!
TT: Det samma till Dig! Jag tittar in igen!