Mer om ledarskap!
Jag kommenterade som följer nedan. Det kan ses som en kommentar på Lenas blogginlägg men också som en uppföljning på mitt tidigare inlägg om ledarskap så jag klistrar in det här nere med några modifieringar:
Jag läser med intresse Din text om ledarskap om ledarskapets villkor och om det inre ledarskapet.
Visst finns det ett yttre ledarskap, där vi alla medvetet eller omedvetet leder andra människor. När man är lärare eller chef så är ledarskapet tydligt. När man umgås mer privat så finns också ett ledarskap där, antagligen växelvis mellan oss människor, men mer otydligt och omedvetet.
Sedan finns det inre ledarskapet, det som leder oss rätt (eller fel), det vi kallar samvete, inre rättesnöre, i grunden den egna människosynen.
Det jag diskuterade i mitt blogginlägg var det yttre och tydliga ledarskapet som ofta utövas yrkesmässigt. Du vidgar begreppet till de andra ledarskapen och pekar ut en växelverkan mellan de olika ledarskapen.
Och visst har Du rätt. Tyvärr är vi ofta omedvetna om både ledarskapet privat mellan oss människor i vardagslivet och det inre ledarskapet (människosynen, värderingar) och hur de har med varandra att göra.
Det är omöjligt att genomföra ett bra formellt ledarskap både som lärare och chef om det inre ledarskapet (människosyn, värderingar) inte är redo eller stämmer överens med de krav som ledaren ställer på de han / hon är satt att leda. Om man egentligen tycker att det blir bäst om alla människor är så lika varandra som möjligt då går det inte att bli en trädgårdsmästarledare. Då blir man en som hela tiden lägger ner en massa möda på att ta bort ogräset, det som växer annorlunda, eller de vackra men udda blommorna som inte passar in, man blir en räddhågad bagarledare som vill ha en homogen smet, tunt utkavlad och som använder ledarskapet till att stansa ut exakt likadana peppparkakor. Frapperande är också hur nöjd man brukar vara när man lyckats med konststycket att göra alla lika utifrån en given mall. För att inte tala om det beröm som brukar ösas på uppifrån. Det ser alltid snyggt ut uppifrån med likadana pepparkakor på rad. Det vittnar ju om ett "starkt ledarskap" från chefshierakin.
Hos många människor (Alex Schulman exempelvis) så saknas medvetenheten om det ledarskap han / hon utövar. Det är farligt med sådana människor. De leder många andra till vidriga beteenden utan att någonsin förstå sitt eget ansvar i sammanhanget, precis som mobbaren vid skolgårdsmobbning. Här behövdes nog en utbildningsinsats för mediafolk om kopplingarna mellan människosyn / värderingar och ledarskap!
Inga M; Jag kan bara nicka och instämma. Det handlar så mycket om att belysa, upplysa, samtala, kommunicera, reflektera, bygga broar och försöka ha ett öppet sinne. Inte alltid lätt, och har man då ett synsätt som nu har lyfts upp i så många olika sammanhang, dimensioner i media, bloggar så kan det kanske vara en ide att fundera över hur vi tillsammans i det svenska samhället kan bygga broar istället för att rasera dem en efter annan. Att koppla ledarskap och värderingar borde vara en självklarhet men verkligheten ser inte alltid så ut. Ett ledarskap kan komma till på många allehanda sätt och alla är inte lämpade för att leda. Att utgå från något som är så elementärt som grundvärdering anser jag skulle vara en självklarhet. Men , men tiden i förhållande till satt budget gör att kampen om tiden och det som skall läggas in på agendan inte alltid är i fas med det önskvärda och det behov som egentligen skulle lyftas först. Som så mycket annat. Med vilka glasögon går vi in i ett möte, möter vi personer och vad är syftet med mötet, är det i perspektiv av produkt eller process?.ofta är det där som det brister!
Tack för insiktsfulla klokord Inga, det är en ynnest att få
möta dina reflektioner och tankar!
Så helt underbart skrivet. Och hos många (precis som du säger) saknas medvetenheten om vilket ledarskap de utövar. Du nämner Alex och media i samband med detta. Dessvärre saknas denna medvetenhet även hos många som har ett formellt ledarskap. Och om denna omedvetenhet finns i översta toppen så fortplantar den sig ner i organisationen dessvärre.
Kul att den gamla bloggen kommer till användning och jag hoppas att den nya också kan ge dig inspiration även om det inte finns lika mycket där ännu.
Lena: Va kul att vi kan utbyta tankar om detta ämne som intresserar oss bägge två. Jag ska läsa ordentligt hos Dig imorgon. återkommer!
Christina W. Om medvetenheten om ledarskapet och dess funktion saknas även hos formella ledare så är det bedrövligt och ett elände för de som drabbas, dvs de underställda. Det brukar sluta i revirkrig och anarki. Någon annan som inte har det formella ledarskapet tar över som informell ledare, men utan mandat uppifrån och oftast också utan mandat nerifrån. Och framför allt, bedriver sitt ledarskap utan ansvar.
Det Du skriver om produkt kontra process är viktigt. Här kommer mina ledarskapsbilder in. Trädgårdsmästarledaren vill ha en växtprocess igång, något som förändras över tid och som är ständigt pågående, föränderligt och som kommer framåt av egen inneboende kraft med hans stöd.
Medan bagarledaren först och främst ser till produkten kortsiktigt. Det ska ut likadana kakor och de ska kunna staplas snyggt och förpackas. Sedan är det klart. Ingen långsiktighet, ingen tro på andras växtprocess och utvecklingsvilja. Ingen helhetssyn på att olika kan komplettera varandra till en helhet utan
alla ska vara likadana hela tiden.
Jag har själv upplevt konsekvenserna av detta att medvetenheten saknas och att informell ledare utkristalliseras. Men också en informell ledare som accepteras uppifrån dock utan de formella mandaten. Märklig situation. Borde tas med i en ledarskapsutbildning som varnande exempel.
Det blir ofta problem även om den informelle ledaren är bra, just för att ansvarsbiten saknas och ligger någonannanstans