Utvärdering
Jag måste ju kontinuerligt följa mina elevers framsteg, framför allt i matte och svenska som är de stora ämnena i årskurs 1. I ettan är det mest läsning som gäller, den följer vi med lästest som heter H4 /H5 plus att lyssna på varje enskild elevs läsning med jämna mellanrum. För enbart ett avkodningstest säger inte allt. Jag vet vad eleverna bör uppnå här efter ett respektive två år i skolan. Det har jag nytta av.
I matten har jag matriser som jag gjort på klasslistorna där jag prickar av vad eleverna behärskar. Det sker flera gånger i veckan. Efter ett år i skolan ska de kunna talområdet upp till 10 bra och hantera hela tiotal upp till hundra och en del annat. Det har jag nytta av.
När det gäller den trivsel, social kompetenshöjning så kör jag med på klassnivå att vi tillsammans gör egna mål i klassen som vi kollar av om vi uppnått:
1. Gemensam text om hur en bra klass är
2. Gemensam text om hur eleverna själva kan bidra till att det blir en bra klass
3. Gemensam text om hur föräldrarna kan bidra till att det blir en bra klass
4. Hemläxa där var och en familj väljer ut några saker som eleven tycker att just de egna föräldrarna ska bidra med för att det ska bli en bra klass
5. Gemensam text om vad jag som lärare kan bidra med för att det ska bli en bra klass.
Sparar lapparna och sedan kollar vi av efter ett läsår om vi alla har gjort det vi borde och uppnått det vi ville. Detta har jag nytta av.
När det gäller sociala mål på indvidnivå så blir det ju hemskick av frågor att fylla i om trivsel och annat inför utvecklingssamtal. Då utvärderar vi muntligt och skriftligt. Det har jag nytta av.
Vi kollegor i ettan träffas varje vecka o diskuterar hur vi jobbar. Det har vi nytta av.
Men det finns en stor misstro uppfrån i skolsystemet när det gäller vårt arbete, så vi måste göra ett antal utvärderingar enligt order, utvärderingar som mest har karaktären av spel för gallerierna, statstikfyllare eller annat.
Det finns på individnivå enligt lag, en individuell undervisningsplan för varje elev., med framåtsyftande mål Det låter bra och den har en del bra saker i sig som jag har nytta av för att strukturera upp utvecklingssamtalen. Men bland de yngre barnen så handlar det som sagt mycket om svenska o matte i just undervisningssituationen och där är det mer en given gång med stegrad svårighetsgrad. Det finns inte så stort utrymme för att göra några stora kast här.
Just nu arbetar vi på skolnivå med en enkät som genomförts bland eleverna på skolan. Den har jag inte speciellt mycket nytta av i mitt arbete eftersom den inte var anpassad till de yngsta barnen. De förstod den inte så bra och vi kunde inte göra den anonymt som var avsikten. Jag har inte heller speciellt stor nytta av anonyma synpunkter som jag inte vem som avgivit eller till vilken lärare de riktar sig eller till vilken situation. Det är kunskap om problem som jag inte kan åtgärda. Den ska vara en del av kvalitetsredovisningen till Skolverket från vår kommun. Vi ska utvärdera elevernas studieresultat och hur vi uppnått de av skolan prioriterade målen. Detta ska vi göra imorgon. Men resultatet ska sammanställas på kommunnivå och där kanske man kan se något intressant.
Eftersom vi på vår skola inte har haft några prioriterade mål att utvärdera mot så har vi nu hittat på att vi skulle ha haft idrott och hälsa som prioritering eftersom vi utökat timantalet där. Några dokumenterade studieresultat har vi inte heller förrän i maj, vid läsårets slut. Det är då vi samlar ihop oss till det. De flesta av oss lärare har bara haft våra elever några månader och kan inte säga så mycket än om det än. Så vi får väl spåna lite fritt ur hjärtat där också. Det blir som vanligt lite av spel för gallerierna men vi kommer säkert att har intressanta diskussioner. Det har vi ofta, men det känns inte så sällan som att jag behövde tillbringa mer av tiden med att planera skolarbetet istället. Om jag inte får planeringstid så hamnar jag i läroboksträsket. Tiden räcker ju alltid till att slå upp lärarhandledningen och följa givna instruktioner, men inte till att individualisera undervisningen, konkretisera, laborera, och anpassa till gruppen.
Ibland gör vi enkäter bland personalen hur vi upplever jobbet. Det är ju en form av utvärdering. Det är lika intetsägande. Några är som vanligt nöjda och några är missnöjda men det brukar inte framgå vilka kategorier som är det ena eller det andra. Och resultatet brukar inte leda till några förändringar som går i linje med missnöjet. Jag redovisade varje år i 10 års tid tror jag att det läcker in vatten i klassrummet utan att det hände något på området, bara som exempel.
Sen utvärderar vi arbetsmiljön i arbetsmiljöenkäter som är mer inriktade på värme och ventilation och ljus och sånt. Det gjorde vi en för några månader sedan. Den tror jag ändå har resulterat i nya lysrör överallt, eller också får det ändå.
Sen kom facket med en enkät om ditten o datten som jag lämnade in för ett par dagar sedan.
'Det är inte så lite inflation i utvärderingar av olika slag i skolans värld. Det känns som om jag blir lätt allerigisk mot olika listor och frågor och enkäter. Det finns de som kritiserar skolan för att vi sysslar för mycket med att redovisa vad vi ska göra detaljerat i förväg och sedan ska vi ganska detaljerat redovisa i efterhand hur det blev och vad vi gjorde. Så mycket tid går åt till detta att vi knappt hinner undervisa. Det blir mer av dokumentation om undervisning än undervisning. Jag vet inte om de har rätt. Men det är rätt vanligt att lärare säger sig hellre vilja undervisa mer och slippa en del av papperskrångel och möten för syns skull.
Sammanfattningsvis kan jag väl säga om utvärderingar i skolans värld att de är nödvändiga och viktiga instrument för jobbet. Men det som är jobbigt är att jag tvingas göra dubbelt upp; en typ av utvärdering som jag o kollegorna gör själva och som vi har nytta av och parallellet med dem en typ av utvärderingar som är beordrade uppifrån och som vi sällan upplever att vi har någon nytta av. De är för vår del mest hyllvärmare men kanske någon annan har glädje av dem, vad vet jag.
Intressant ändå även om jag inte är lärare! kul att veta hur det kan gå till.
Jag tyckte det var intressant att läsa om hur ni arbetar med utvärderingar och det mycket mer än vad jag trodde relaterat till lågstadiet. förstår att ni har mest nytta ev dem ni gör själv men så är det ju alltid..."uppfrån enkäter", speciellt de där man ska ge värderingar från 1-10 utan förklara varför man gör just den värdering är det värsta jag vet....ingen föräbttringpotential i det! (klagar en kvalitativt inriktad forskare)
intressant det där med målen också och en viss lättnad när jag inser att min sexåring uppfyller delar av dessa redan nu.
en fråga om det med läsningen som du gärna få svara på om du vill....H har börjat läsa ganksa bra. Hon kan alla de stora bokstäverna och många av små. Hon ljudar ihop stora bokstäver och läser om än hackigt, och hon har även bunnat kunna skriva ihop ord på egen hand, stora bokstäver där med. Hon kan läsa små bokstäver lite grand men inte lika mycket som stora. Nu hörde jag nyligen att man inte längre lär sig små och stora bokstäver parallellt i skolan och man bara förvirrar dem om de ska kunna läsa små och stora bokstäver samtidigt...att man istället lär sig läsa ordentligt med stora bokstäver och tar de små senare....stämmer det??
har ocks märkt att när hon skriver egna ord så glömmer hon ofta vokaler d v s hon får konsonanterna helt rätt men hoppar över voklarena...är detta vanligt och en grej på vägen?
ursäkta alla frågor svara bara om du har tid o lust!
Manon: Glad o häpen är jag över att någon annan än lärare kan bry sig om skolans utvärderingsträsk. Tackar för intresset!
Zofy: Det jag nämner är ju en minimal nivå som jag tillämpar eftersom jag vet att om barnen kan området upp till 10 ordentlig så går det andra ganska snabbt. Om jag fuskar där så har jag elever som misslyckas i nationella proven i femman! Läroböckerna går tyvärr ofta snabbare fram med påföljd att vi har elever som missar att automatisera talområdet upp till 10 och därför inte kommer vidare i sin matematiska utveckling. Det syns ofta inte förrän i årskurs fem o de nationella proven¨märkligt nog, för talområdet där emellan kan man alltid fixa med fingrarna eller genom att räkna mekaniskt.
När det gäller läsinlärningen så finns det ingen given mall. Varje lärare blir salig på sin fason. Det finns säkert lärare som gör det Du skriver.
Barn som är utpräglade skrivare tar sig ofta först fram med stora bokstäver helt enkelt för att de är lättare att skriva. De är kantigare i formen, mer raka linjer. En del barn tar sig ju in i läsning / skrivning via skrivande inte via läsandet. Det kan ofta vara aktiva, kreativa barn som hellre vill uttrycka sig själva än att läsa andras givna texter.
Jag kör ett normalrace via läsningen i min klass och sparar det mesta av skrivningen till årskurs två. Men det är inte nödvändigt. Jag vill att barnen mest ska använda de små bokstäverna eftersom det är dem man läser. Ordbilder med små bokstäver har man nytta av att "memorera".
Men jag lär in små och stora bokstäver parallellt. Det brukar inte vara några problem.
Hos små barn är det ofta en rolig lek att berätta historier som den vuxne skriver ner och sedan återläser man tillsammans och försöker känna igen ord. (LTG Ulrika Leimar) Ofta blir en text illustration till en bild. Bilder är bra brygga över från muntligt till skriftligt. (Ragnhild Söderbergh har skrivit om det) Man kan också tillsammans titta på vilket ljud som spännande ord i texten börjar på. Det ger en bra känsla för vad en mening är, vad ord är och vad enstaka ljud är. Det kan man prata om i sammanhanget: Vilket ljud ord börjar på och så. Vad som är en mening. Vilket ord kommer först osv.
Att "glömma" vokaler är naturligt hos små barn. De har ännu inte utvecklat sin fonologiska medvenhet så långt att de kan urskilja alla vokaler. KOnsonanterna är tydligare, hörs bättre. Det kan man bara strunta i, detta med vokalerna kommer senare. Om det kvarstår bland barn som är 8- 9 år så kan det stå för en mycket sen läsmognad eller någon form av dyslexi.
Kul att någon är intresserad av detta. Jag älskar verkligen att orera om det här! Inget besvär alls Manon!
Jag tror det var Anna som skrev det; på annaspytt
Hej, det var ett intressant inlägg, åtminstone för mig..:-)). Det bekräftar lite av vad jag såg under min korta VFU som jag hade under förra kursen. Jag tyckte mig se mycket dubbelarbete inte bara vad det gällde utvärderingar. Kanske är det ansvarsbiten som måste ses över, man kan inte ge alla ansvaret för allt (nu generaliserade jag mycket) men jag tror ändå att gränserna för vem som har ansvar för vad borde förtydligas och på så vis så behöver man förhoppningsvis "bara" utvärdera sitt eget område.
Jag upplevde att det var många lärare som verkade ha blivit tilldelade alldeles för många arbetsuppgifter och alldeles för många ansvarsområden, men som sagt min VFU-period var relativt kort, kanske ser jag det från ngt annat håll så småningom..;-).
Det blir ju så konstigt att all utvärdering hamnar på läraren att genomföra: den på barnen, eget arbete, den lokala arbetsplanen, skolplanen, Skolverkets kvalitetsarbete, osv. Och som Du säger det blir dubbelarbete speciellt på IUP och på enkäten med Skolverkets kvalitetsredovisning. Det var i stort sett samma frågor med ett par månaders mellanrum.