Josefsson och socialen i Vetlanda igen då
Allt som handlar om hur och varför socialen i Vetlanda gjort som den har gjort blir ju hypoteser och därför ganska meningslösa att spekulera i. Det som döljs i tystnadsplikt kommer aldrig fram till oss.
Grundfrågan blir ju; har de handlat fel utifrån rådande lagstiftning med de signaler man fick om hur den här flickan hade det? Och har de gjort grundläggande fel så ska väl det, hoppas jag, rannsakas i någon rättslig instans där allas röst får bli hörd. Socialförvaltningen ska inte dömas av en skrikande lynchmobb som är resultatet av en medial avrättning genomförd till de höga tittarsiffrornas lov. Tack o lov så har vi inte den typen av rättsskipning i Sverige.
Jag försvarar alltså inte det socialförvaltningen har gjort eller eventuellt inte har gjort. Jag försvarar bara deras rätt till en schysst bedömning i rätt instans. Men jag vill inte ge mig in och diskutera deras agerande, eftersom jag aldrig får tillräckligt mycket info för att göra en bra bedömning. Via media får jag det def. inte.
Det jag diskuterar i mitt förra blogginlägg är Josefssons agerande och hans journalistik, inget annat.