Sopar ihop resterna av mitt liv: BANKEN

Jag har förstått att man ska samla alla sina bankgrejer till en bank och vara trogen den. Då kan man lugnt luta sig tillbaka och låta sig ömt  vårdas av sin personliga bankman.


Så har det inte blivit för mig. Min organisation av bankärenden befinner sig i fritt fall eller hur det ska uttryckas. Ja, inte själva ekonomin, den har jag ordning på. Alla kända utgifter går automatiskt, men allt är liksom utspritt här o där på olika banker. Det har bara blivit så.
 
Först har jag en gammal bank som var min första lönebank och den har bara hängt kvar. Lönen går in där och har alltid gått in där,  det är för krångligt att ändra och ett visst mått av nostaligi kanske finns med. Sen var det någon bank som vid något tillfälle hade ett bra ränteerbjudande o gubben huserade där, då flyttades ett lån dit. Sen blev Stadshypotek plötsligt en vanlig bank, så då hamnade jag hos en tredje bank.

För ett tag sen fick jag en sån där lapp om att ett lån går ut och skulle läggas om. Det stod dessutom hotfullt att om jag inte hörde av mig så skulle banken bestämma villkoren i fortsättningen och därmed halvera amorteringarna. Jag har vid något tillfälle tjafsat med en annan bank om att jag velat höja amorteringarna, men fått nej eftersom banken vill ha mig kvar som låntagare och kund så länge som möjligt . Banktjänstemannen vid det tillfället fick det att låta som om jag hade ett halvsekellångt kärleksförhållande med banken o att den  nog inte skulle överleva utan mig om jag amorterade bort lånet så snabbt!. Jag fattade förstås att det handlade om simpel vinstlystnad, han bara ville få in mina räntor så länge som möjligt!

Nu morskade jag upp mig och stegade in till en trevlig ung man vid namn Peter  och sa direkt att jag ville höja amorteringarna. Jag hade förberett  mig väl genom att slipa alla argumenten, inklusive hot om att byta bank. Med tanke på den blygsamma summan hade han väl fått ett skrattanfall om vi kommit dithän, men i alla fall, som princip. Men vi behövde aldrig komma så långt.

- Visst, sa han glatt, höjd amortering, det ordnar vi. Hur mycket vill Du ha?

Jag svalde hela försvarstalet i en klump, fyllde snabbt i det önskade beloppet och stegade nöjd ut ur banklokalen. Kanske det där med en ömt vårdande bankman inte är så fel i alla fall. Ska tänka på det!   Peter ligger himla bra till i så fall.

Detta var nästa insats för att sopa ihop resterna av ett liv som legat i total träda de senaste månaderna pga för hög arbetsbelastning.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback