"Stjärnorna på slottet"- usch så tråkigt!
Brukar inte fastna framför TVn. Bara ibland när det är nåt speciellt bra eller om jag skäms för att jag inte gör gubben sällskap där.
Ikväll var han på rymmen igen, denna gången länsförbundsstyrelsen i Molkom, och jag hade order på att spana av vädret inför morgondagen. Vädret skulle nämligen avgöra huruvida morgondagen planerades för harjakt eller rådjursjakt med Diether, nu för sista gången den här säsongen.
Jag fastnade alltså med "Stjärnorna på slottet", inte för att det var bra utan med stigande förvåning över hur detta program kan samla jätteskaror av tittare. Det var skittråkigt rent ut sagt!
Fem stycken, säkert duktiga yrkesmänniskor, men nu stelt uppsträckta, raka i ryggen, utbytandes artigheter, med flackande blickar som skvallrade om den inneboende önskan; "Tag mig härifrån".
Och sen sitter dom och säger att dom har så roligt! Alla måste ju ha vetat att dom ljög, dom själva också. Det går inte att göra den torraste årsmötessupé värre. Jag trodde att dom åtminstone skulle "skådespela" nåt roligt eller hemskt eller dramatiskt eller oväntat.
Dom hade behövt ett besök av Grisnils för att lätta upp stämningen lite. Om han hade kommit dit och berättat om att han var så ful när han var liten att ingen ville vara med honom. Hans mamma måste binda fläskkotletter på kinderna på honom för att åtminstone hunden skulle leka med honom. Ett antal historier av den typen hade lättat upp stämningen. På den nivån kan vi alla mötas oavsett ras, kön, religion, inkomst, karriär osv.
Ikväll var han på rymmen igen, denna gången länsförbundsstyrelsen i Molkom, och jag hade order på att spana av vädret inför morgondagen. Vädret skulle nämligen avgöra huruvida morgondagen planerades för harjakt eller rådjursjakt med Diether, nu för sista gången den här säsongen.
Jag fastnade alltså med "Stjärnorna på slottet", inte för att det var bra utan med stigande förvåning över hur detta program kan samla jätteskaror av tittare. Det var skittråkigt rent ut sagt!
Fem stycken, säkert duktiga yrkesmänniskor, men nu stelt uppsträckta, raka i ryggen, utbytandes artigheter, med flackande blickar som skvallrade om den inneboende önskan; "Tag mig härifrån".
Och sen sitter dom och säger att dom har så roligt! Alla måste ju ha vetat att dom ljög, dom själva också. Det går inte att göra den torraste årsmötessupé värre. Jag trodde att dom åtminstone skulle "skådespela" nåt roligt eller hemskt eller dramatiskt eller oväntat.
Dom hade behövt ett besök av Grisnils för att lätta upp stämningen lite. Om han hade kommit dit och berättat om att han var så ful när han var liten att ingen ville vara med honom. Hans mamma måste binda fläskkotletter på kinderna på honom för att åtminstone hunden skulle leka med honom. Ett antal historier av den typen hade lättat upp stämningen. På den nivån kan vi alla mötas oavsett ras, kön, religion, inkomst, karriär osv.
Kommentarer
Trackback