Mobbning i skolan 2
Annaa M har kommenterat mitt inlägg om mobbning och jag väljer att föra min del av dialogen här.
Vi beskriver olika skolvärldar Du och jag. Det Du beskriver skulle inte kunna hända på min skola, det är jag övertygad om. Jag tror att det kan vara så att skolkulturen kan vara mycket olika på olika skolor. Men jag vet inte hur det är på andra ställen. Jag kan inte försvara alla kollegor, jag bara redovisar erfarenheten bland de lärare jag känner till. Vår skola har nyss haft skolverksbesök o vi fick beröm just för elevernas trygghet och hanterandet av relationer. (Däremot fick vi på moppe för en hel del annat ¨så det är inte världens bästa skola) Men vi har också förmånen av att ha en förhållandevis hög personaltäthet.
Varför förstår inte lärare? är Din fråga. Jag försökte ge en bild av vår arbetssituation i mitt förra inlägg; en bild av hur massivt många elevkontakter jag som lärare har varje dag. Det är inte så lätt att sovra och gallra rätt i det flödet om jag inte får ganska tydliga signaler. Föräldern har en annan situation, få barn under lång tid hemma. Som lärare har jag inräknat våra rastvakter kanske 50 kortare elevkontakter varje dag och några längre. Då är det svårt att urskilja mönster som ska varna för mobbning om jag inte får hjälp med det. Och det är här jag är beroende av att föräldrar ringer mig direkt och berättar om de är fundersamma. Och det är här jag är beroende av att barnen använder rätt ord för att beskriva sin situation så att jag förstår att något är fel.
Att en mobbad elev ska byta skola är normalt sett fel (om det inte är ett önskemål från elev o föräldrar). Magne Raundalen och Dan Olweus, skolforskare i Norge, vände på steken och satte en assistent att följa mobbarna istället för att hänga honom på den mobbade eleven. De avlivar också en fördom i sin forskning och konstaterar att det finns inga belägg för att det skulle vara synd om mobbarna. Mobbarna är inte mer illa hanterade av livet än andra barn. Och även om så vore så ger det inte rätt att pina andra. Det är självklart skolan som ska ha de medel och de instrument som behövs för att hindra mobbning. Och det med hjälp av föräldrarna, men det kan inte ytterst bli föräldrarnas ansvar. Skolan måste kunna erbjuda alla barn en trygg miljö oavsett om en del barn kommer till oss med föräldrar som motarbetar skolans intentioner eller inte orkar ta hand om sina barn.
De elever som Du väljer att kalla "knäppgökar" får inte heller mobbas, det finns inga undantag för någon, inte heller för elever som är uppenbart elaka mot andra barn. Inte ens "elakingar" får mobbas.
Vi beskriver olika skolvärldar Du och jag. Det Du beskriver skulle inte kunna hända på min skola, det är jag övertygad om. Jag tror att det kan vara så att skolkulturen kan vara mycket olika på olika skolor. Men jag vet inte hur det är på andra ställen. Jag kan inte försvara alla kollegor, jag bara redovisar erfarenheten bland de lärare jag känner till. Vår skola har nyss haft skolverksbesök o vi fick beröm just för elevernas trygghet och hanterandet av relationer. (Däremot fick vi på moppe för en hel del annat ¨så det är inte världens bästa skola) Men vi har också förmånen av att ha en förhållandevis hög personaltäthet.
Varför förstår inte lärare? är Din fråga. Jag försökte ge en bild av vår arbetssituation i mitt förra inlägg; en bild av hur massivt många elevkontakter jag som lärare har varje dag. Det är inte så lätt att sovra och gallra rätt i det flödet om jag inte får ganska tydliga signaler. Föräldern har en annan situation, få barn under lång tid hemma. Som lärare har jag inräknat våra rastvakter kanske 50 kortare elevkontakter varje dag och några längre. Då är det svårt att urskilja mönster som ska varna för mobbning om jag inte får hjälp med det. Och det är här jag är beroende av att föräldrar ringer mig direkt och berättar om de är fundersamma. Och det är här jag är beroende av att barnen använder rätt ord för att beskriva sin situation så att jag förstår att något är fel.
Att en mobbad elev ska byta skola är normalt sett fel (om det inte är ett önskemål från elev o föräldrar). Magne Raundalen och Dan Olweus, skolforskare i Norge, vände på steken och satte en assistent att följa mobbarna istället för att hänga honom på den mobbade eleven. De avlivar också en fördom i sin forskning och konstaterar att det finns inga belägg för att det skulle vara synd om mobbarna. Mobbarna är inte mer illa hanterade av livet än andra barn. Och även om så vore så ger det inte rätt att pina andra. Det är självklart skolan som ska ha de medel och de instrument som behövs för att hindra mobbning. Och det med hjälp av föräldrarna, men det kan inte ytterst bli föräldrarnas ansvar. Skolan måste kunna erbjuda alla barn en trygg miljö oavsett om en del barn kommer till oss med föräldrar som motarbetar skolans intentioner eller inte orkar ta hand om sina barn.
De elever som Du väljer att kalla "knäppgökar" får inte heller mobbas, det finns inga undantag för någon, inte heller för elever som är uppenbart elaka mot andra barn. Inte ens "elakingar" får mobbas.
Kommentarer
Postat av: Annaa M
Många intressanta synpunkter! Bra att du tar upp det där med vilka det är som mobbar. Erinrar mig att jag suttit i samtal där lärare lagt ned mycket energi på att övertyga mig om alla goda sidor mitt barns antagonist har och som en krydda "hon har det inte heller så lätt". Min erfarenhet är att många av dem som mobbar är rätt självsäkra barn med rätt stark position i klassen. Och med föräldrar därefter!
Jag förstår det där med alla de korta mötena. Dessutom är ju lärarnas främsta uppgift själva undervisningen/handledningen. Det kan inte vara särskilt upplyftande när de sociala problemen upptar för stor del av tiden!
Trackback