Idag nyårsdagen=blank dag
FANTASTISKT!
Det händer ibland att det dyker upp en helt blank dag, en dag utan måsten o förpliktelser, utan planer och avsikter. Dagen bara ligger där och brer ut sig i tiden och känns hur lång som helst. Har precis vaknat, klockan är 13.00 (ja, det blev ju sent igår) och jag befinner mig i den ultimata positionen; upphissad i sängen med datorn i knät. Livet är hur läckert som helst - möjligheterna obegränsade!
Jag kommer att om jag vill kunna
-skriva ett långt mailsvar till Suss
-cykla på min julklappsträningscykel som står här nere i källaren
-titta ordentligt på mina julklappar
-ta en långpromenad med taxen Anton
-ta en tur till Årjäng bara för att köpa tidning
-avsluta arbetet med min hemsida
-börja med matte-arbetsschemat som mina elever ska ha efter jul
-tvätta
-ringa till barnen, önska Gott Nytt År (o kolla om de överlevt firandet)
-titta ut till Diether o Gisela en sväng
-åka ut till Ulf o Hilde om de på Önnebyn
-bara ligga still och läsa julklappsboken; "Familjegraven" av Katarina Mazetti
OCH JAG KAN VÄLJA PRECIS VAD JAG VILL ELLER BARA LIGGA STILL OCH TITTA I TAKET!
De här dagarna är nog katarsis (stavas det så?) för själen; reningsprocessen som tar bort bombardemanget av intryck och upplevelser. Det blir blankt och nytt, Tabula rasa (stavas det så?).
Shit också, att jag ska vara 55 o bekymra mig om stavningen! Numera skriver folk ju bara ändå och struntar i om det är rätt stavat, till och med i tidningarna. Jag orkar naturligtvis reta upp mig varje gång jag ser ett stavfel och funderar på om korrekturläsarna numera är helt bortrationaliserade, ersatta av datorernas rackliga rättstavningsprogram. Jag måste fråga Markus om Café har korrekturläsare. Jens försäkrade mig i alla fall att han som chefredaktör kräver rättstavning i tidningen.
Oj då, nu halkade jag in på något som nog måste bli en ny blogg så jag skriver som ungarna brukar göra i slutet på sina texter:
SLUT
Det händer ibland att det dyker upp en helt blank dag, en dag utan måsten o förpliktelser, utan planer och avsikter. Dagen bara ligger där och brer ut sig i tiden och känns hur lång som helst. Har precis vaknat, klockan är 13.00 (ja, det blev ju sent igår) och jag befinner mig i den ultimata positionen; upphissad i sängen med datorn i knät. Livet är hur läckert som helst - möjligheterna obegränsade!
Jag kommer att om jag vill kunna
-skriva ett långt mailsvar till Suss
-cykla på min julklappsträningscykel som står här nere i källaren
-titta ordentligt på mina julklappar
-ta en långpromenad med taxen Anton
-ta en tur till Årjäng bara för att köpa tidning
-avsluta arbetet med min hemsida
-börja med matte-arbetsschemat som mina elever ska ha efter jul
-tvätta
-ringa till barnen, önska Gott Nytt År (o kolla om de överlevt firandet)
-titta ut till Diether o Gisela en sväng
-åka ut till Ulf o Hilde om de på Önnebyn
-bara ligga still och läsa julklappsboken; "Familjegraven" av Katarina Mazetti
OCH JAG KAN VÄLJA PRECIS VAD JAG VILL ELLER BARA LIGGA STILL OCH TITTA I TAKET!
De här dagarna är nog katarsis (stavas det så?) för själen; reningsprocessen som tar bort bombardemanget av intryck och upplevelser. Det blir blankt och nytt, Tabula rasa (stavas det så?).
Shit också, att jag ska vara 55 o bekymra mig om stavningen! Numera skriver folk ju bara ändå och struntar i om det är rätt stavat, till och med i tidningarna. Jag orkar naturligtvis reta upp mig varje gång jag ser ett stavfel och funderar på om korrekturläsarna numera är helt bortrationaliserade, ersatta av datorernas rackliga rättstavningsprogram. Jag måste fråga Markus om Café har korrekturläsare. Jens försäkrade mig i alla fall att han som chefredaktör kräver rättstavning i tidningen.
Oj då, nu halkade jag in på något som nog måste bli en ny blogg så jag skriver som ungarna brukar göra i slutet på sina texter:
SLUT
Kommentarer
Trackback