Inga Magnusson

Ibland tycks huset invaderat av fula saker som bara måste finnas där. Ett exempel är alla saker som ska laddas upp; mobiltelefoner, kamerabatterier o.dy. Jag ville slippa se dem men samtidigt ha dem nära till hands. Då hittade jag en gammal trälåda som jag gjort i slöjden och lägger laddningsgrejerna i den . Den fick hänga på väggen eftersom vi har så lite avställningsytor.

Jag hatade träslöjd kommer jag ihåg nu!! Inte för att själva slöjdandet var tråkigt utan för att det alltid innebar ständig väntan, åtminstone för en osäker feppelmaja som mig. Jag klarade ju inget själv och var dessutom livrädd för alla maskiner som fräste och väste. 
-Den här lådan innehåller alla moment som man måste kunna i slöjd, sa slöjdläraren triumferande.

Slöjd är ju ett märkligt skolämne förresten. Jag kan förstå att man införde det i skolan för länge sedan när människor verkligen behövde kunna träarbeta och tygarbeta för att fixa sin vardag i hemmet och sitt jobb i jordbruket.

Men jag har lite svårt att förstå att det finns kvar än. Numera hänger väl ingens överlevnad på om man kan slöjda utan nu är det väl mer att betrakta som en trevlig hobby.  Nästa steg blir väl att fundera över varför samhället väljer att prioritera just denna hobbyverksamhet framför andra, genom att ge den så stor plats i skolan; tidsmässigt, lokalmässigt och resursmässigt. Varför inte lika gärna bild, vardagsteknik, dans, må bra kunskap, datorkunskap, matlagning, praktisk matte med spel, natur och djur eller nåt annat roligt och nyttigt??

Asch, så här tänker jag väl bara för att jag inte gillade slöjden med all dess meningslösa väntan på hjälp.